Adam Marttinen

De vänder mig ryggen, makthavande politiker i Eskilstuna som skapat Sveriges största försörjningsstödsberoende dyker upp och vänder oss som klagar ryggen. Det är inte lite fräckt det.

Jag ifrågasätter absolut den påstådda folkligheten i motdemonstrationerna till SD:s torgmöten, det tillhör mig veterligen inte sunt folkvett att vända medmänniskor ryggen. Det gör mig dock bekymrad att ledande Socialdemokrater, riksdagsledamot som kommunalråd, så okritiskt låter sig legitimera sådant vettvilligt beteende genom att ansluta till dessa manifestationer.

”Tillsammans för Eskilstuna” kallar de sig. Jag ser i stora drag samma politiker som 2010 uppmanade folk att använda vuvuzelor för att överrösta SD:s torgmöten, samma politiker som sprungit efter mottagare av SD:s flygblad med soptunnor och uppmanat att slänga innan de lästs, samma politiker vars ungdomsförbund hyllar politiska extremister i Revolutionära Fronten.

Jag hoppas verkligen att deras chimär av inkluderande kärleksbudskap klär av sig självt genom deras manifestationer.

De sprider vackra budskap i ord men när manifestationerna utgörs av majoritetspolitiker som pekar ut ett oppositionsparti och uppmanar folk att fysiskt vända dem ryggen vill man inte längre skapa sammanhållning i kommunen. Då vill man bara skapa politisk underkastelse genom social stigmatisering.

Det är tyvärr samma gamla etablissemang vars enda framsteg är en förfinad respektlöshet. Från skränande vuvuzelor till simpelt ohyfs förklätt av fina papphjärtan.

SD representerar idag var tionde Eskilstunabo, inte förrän man tagit den sista människan i handen har man skapat en sammanhållning värd namnet. Där avslöjas det nya nätverket som etablissemangets underhuggare när handen på partipolitiskt urval byts ut mot ryggen redan efter nionde Eskilstunabon.