Marttinens Blogg

Som en liten hyllning till vår omvalde lokalföreningsordförande, Kim Fredriksson.

 

Idag sammanträdde landstingsstyrelsen och jag satt troget på min insynsplats och lyssnade av de olika partiernas ställningstaganden.

Landstinget Sörmland består av 71 ledamöter och för att få en ordinarie plats i en 15:manna nämnd krävs det antingen att man har mer än 4,73 ledamöter (71/15) eller att man lyckats förhandla till sig en plats genom ett organiserat eller valtekniskt samarbete med ett eller flera andra partier.

Sverigedemokraterna har i dagsläget 4 mandat i landstinget och inget organiserat eller rent valtekniskt samarbete med något parti därmed ställs vi utanför nämnderna men vi har i en öppen och demokratisk anda beviljats insynsplatser i nämnder och landstingsstyrelsen.
                                                             
Nåväl vi har möjligheten att lämna in särskilda yttranden ifall vi vill ha någon sorts åsikt registrerad till protokollet och idag hade vi ett ärende gällande höjning av högkostnadsskyddet vilket går att läsa mer om HÄR, vi valde att lämna ett spår av missnöje över en höjning av beloppet från 900 till 1100kr.

I övrigt så var motionen om att lägga ut sjukhuscafeteriorna på entreprenad uppe på dagordningen och efter lite munhuggning mellan den borgerliga oppositionen och majoriteten så tror jag att jag fick mina frågetecken uträtade och min svaga hållning i frågan förstärktes till ett klart ställningstagande. Nu hoppas jag bara att vår landstingsgrupp håller med mig så jag slipper ångra mig i talarstolen till kommande landstingsfullmäktige.

Dagens nämndmöte kanske inte var den mest ideologiskt laddade även om vissa ärenden var riktigt intressanta. Bland annat så kommer ett vindsutrymme genom nämndens beslut att förvandlas till ett par bostäder.

Det handlar om ett hus i Nyfors med fler än 2 våningar och detta ska enligt Boverkets byggregler (BBR) innebära ett generellt krav på att hiss installeras. Det finns dock möjligheter att bevilja bygglov utan att den sökande tvingas installera hiss, om det finns så kallade "synnerliga skäl" för sådan dispans.

Den sökande har angett att det helt enkelt inte finns plats i befintligt trapphus för en hiss utan att det skulle behövas göra ingrepp på befintliga bostäders ytor och att en extern hiss på utsidan av huset inte kan byggas då den sökande inte äger anslutande mark.
                                                                 
dessa är helt legitima skäl för en stadsbyggnadsnämnd att anse som synnerliga skäl för ett beviljande enligt (BBR). Som kär vän av vindsvåningar gläds jag åt att Eskilstuna berikas med ett par ytterligare sådana.

Jag är även kär vän Burger King. Dock så låter jag inte alltid min kärlek utnyttja mitt förstånd.

Burger King har ansökt om att få föra upp en reklam skylt till höger om E20:s vägområde vid avfarten till västerleden. Jag vet själv hur irriterad jag kan bli när jag är hungrig och ute på långa färder i landet och man missar en avfart där BK finns. Detta räcker dock inte som skäl för att förvandla vägområdet till en allmän reklamplats för samtliga näringsidgare som etablerar sig i närheten av en avfart. De får tänka om och återkomma med en annan form av reklamskyltsansökan.

Idag var vår nya politiske sekreterare (10%) tillika distriktsombudsman Anton Berglund med mig ner till landstingshuset för första gången. Vi tog en introducerande rundvandring till de viktigaste ställena, allt från kontorsmaterielförrådet till närmaste lunchstället. På eftermiddagen kom Therese Borg med sjukt barn och vi var då alla samlade samtidigt i vårt lilla rum i landstingshuset.
                                                          
Vi gick igenom lite övergripande planeringar inför den närmaste framtiden där det är planerat att öka antalet mötesdagar med landstingspolitisk koppling dels för sammanhållningen och dels för att fördjupa oss i olika landstingsfrågor.

Senare så åkte jag och Anton vidare till Eskilstuna för att ordna med utskicket till vårt lokala årsmöte i Eskilstuna. Blev en liten flashback till valrörelsen 2006 när jag satte igång att packa kuvert med möteshandlingar. 2006 var det ett utskick till samtliga hushåll i Sörmland som skulle paketeras för hand så våra ca 60 medlemmar i Eskilstuna är en klart lindrig uppgift i jämförelse. Måste säga att Anton sliter på bra med dessa dötråkiga evighetsuppgifter.
                                                        
Då, 2006, var det "kuvertvikar Kim" som tog täten med ett riktigt bra packningstempo som ingen av oss andra kunde mäta oss med. Kim Fredriksson är även bra på annat, igår lagade han t.ex. kaffemaskinen i Eskilstunas oppositionskorridor. Med på bilden syns även Lena Löfgren som blivit vår nya pol.sek i Eskilstuna.
                                                             

I Sörmlands tre sjukhus finns det såklart cafeterior med kioskverksamhet. Men i Katrineholm respektive Nyköping så anses lönsamheten inte vara tillräcklig för att ha öppet lördagar och sena kvällar.

Detta har föranlett att Centerpartiet i en motion till landstingsfullmäktige föreslår att driften av cafeterian bör läggas ut på privata entreprenörer.

I grunden är jag positiv till att prova nya vägar för att nå ett bättre resultat oavsett om det drivs privat eller som i det här fallet i landstingets regi.

Men jag är lite kluven i detta fall.

Det allmänna ska ju täcka upp viktiga områden där marknaden inte ser tillräckliga marginaler. Detta för att upprätthålla en god service och omtanke till de som mest behöver.
Med det tankesätt så borde cafeteriorna med glädje drivas med "förlust" inom landstingets regi med strängare krav på tillgänglighet.

Har lagt ut lite trådar under dagen för att förse mig med ytterligare info men kommentera gärna vad ni tycker. Ärendet kommer upp på nästa Landstingsstyrelse och därefter till landstingsfullmäktige den 6:e mars.

En partikamrat sa lite på skämt så där "jobbar du i landstinget" apropå ett samtalsämne om att så väldigt få personer intresserar sig för landstingspolitik. Detta med mycket annat cirkulerade i mitt huvud och till slut kom jag på att jag kan använda bloggen för att ge allmänheten en liten inblick i landstingsarbetet.

I dag var det Tisdag och landstingsstyrelsens arbetsutskott hade sammanträde, arbetsutskottet är kan man säga ett beredande organ inför Landstingsstyrelsens sammanträden. Sverigedemokraterna har än så länge inte någon plats i arbetsutskottet så då får man sitta och gå igenom handlingarna bäst man vill men inte i sammanträdesrummet där "eliten" samlas för att ta beslut.

Idag stationerade jag mig i min kontorsstol i landstingshuset och gick igenom handlingarna. Inga direkt revolutionerande ämnen som behandlas men två motioner från Sverigedemokraterna behandlades, dessa skrivna i huvudsak av Therese Borg kretsade kring ämnet patientsäkerhet och dessa föreslogs vara besvarade.
                                                            
Under eftermiddagen stötte jag på Magnus Leivik, moderaternas gruppledare, i den annars för dagen glesbefolkade oppositionsvåningen och han berättade då att våra motioner hade sänts på ännu en remissrunda.


Istället för att gå direkt till Landstingsstyrelsen och upp på kommande fullmäktige ska de nu till länssjukvårdsnämnden för att sedan komma tillbaka och gå vidare till fullmäktige. så att dessa kommer med all sannolikhet inte att hinna behandlas av Landstingsfullmäktige inom den 12-månadersregel som landstinget har.
Nåväl, de dyker väl upp så småningom välremitterade och redo för debatt.

Angående patientsäkerhet så skrev jag en interpellation och en motion ploppade ur mig när jag ändå var igång. Vad dessa handlar om får jag nog återkomma till senare när dessa finslipats och processats genom vår landstingsgrupp.

Får inte glömma att nämna att jag fick ett celebert lunchsällskap på restaurant Crazy Cow av ingen mindre än vår förre gruppledare i Nyköping Bo Jacobsson.

Natten till Torsdagen den 15:e december vaknade jag runt 02:30 av ett obehagligt ljud. Yrvaken undrade jag om det var i drömmen eller verkligheten, jag kunde inte släppa det och gick ner i trappuppgången för att kolla efter.
Där möttes jag av att samtliga rutor till trappen var krossade varpå jag skyndade upp i lägenheten och ringde efter polis.
Jag tog på mig lite kläder och sprang ner och såg då att de även sprayat ett hot mot mig som person brevid trappuppgången. "Avgå Marttinen, nästa gång.."

Detta är bara ett dåd i en rad av liknande händelser som eskalerat det senaste året och gränsen för vad som är acceptabelt är passerad för länge sen. Tidigare har AFA affischerat vid min port ett flertal gånger vilket jag skrivit om tidigare.

Nu kommer jag kräva svar från den politiska vänstermajoriteten vad man gör och tänker göra för att utifrån sin maktposition bekämpa det eskalerande politiska våldet och i synnerhet vänstervåldet som fortfarande betraktas som ett ickeproblem för den vänsterstyrda majoriteten.

Vidtar man inte några nya politiska åtgärder betraktar jag det som att den vänsterstyrda majoriteten står bakom attentatsmännen och deras handlingar.


  

I Eskilstuna har de vänsterextrema rörelserna verkat under ett antal år genom olika attentat med politiska förtecken. Främst har det uppmärksammats genom skadegörelser mot politiska partier och enskilda politikers egendom. Alldeles oavsett vilket organisationsnamn attentaten sker under så handlar det om människor som gör anspråk på politiskt inflytande även om det inte är genom traditionellt demokratiska metoder, nu på senare tid har man sett affischer runt om i Eskilstuna där ”antifascistisk aktion” är avsändaren och det troliga är att det är samma individer som står bakom flertalet av liknande attentat där avsändaren är mer otydlig.

Min uppfattning är att alla som gör anspråk på politiskt inflytande ska betraktas som mer eller mindre offentliga personer som bör tåla granskning precis som vilka politiker som helst. Med detta fastslaget tycker jag det är medias skyldighet att försöka ge allmänheten en kännedom om vilka personer det rör sig om och vad de har för visioner.

Detta är givetvis lite problematiskt då personer som rör sig i dessa kretsar är ganska ljusskygga av sig men när det uppdagas en koppling mellan en person och ett attentat med politiska förtecken så ska denna person givetvis tåla att namn och bild publiceras i tidningen där denna ska få tillfälle att berätta om sina politiska visioner.

Jag hoppas att journalister i vår stad delar min uppfattning och uppmärksammar anmälningar och fällande domar samt givetvis på sina egna sätt försöker nå kontakt med dessa extremister för att sedan bejaka det politiska allmänintresset.

Områden som klassificeras som "Sensetive urbans zones" i Frankrike är områden där mångkulturen utvecklats i full blom vilket innebär att det finns starka vitt skilda kulturer som tagit plats i samma ort.
Detta har inneburit stora problem för bl.a. franska myndigheter som har uppdrag i områden där fransk kultur anses vara underlägsen och där vita numera går in på egen risk.
Poliser kan jagas ut ur områden med tårgas och basebollträn för att invånarna inte anser att franska myndigheter ska ha något att säga till om i deras områden.
Skulle en polis sätta sig upp mot hotelserna och göra ingripanden så skulle sannolikt kravaller uppstå.

Det finns idag sju partier i Eskilstuna kommunfullmäktige som strävar efter att Eskilstuna ska bli en mångkulturell stad där vitt skilda kulturer från samhällets sida ska uppmuntras att ta plats och växa.

Idag kan vi se tydliga tecken på att många svenska städer rör sig mot en fransk klassificering av vad ett "Sensitive urban zone" är och Eskilstuna är inget undantag med en växande segregation och följande motsättningar. Därför ville jag att våra ledande beslutsfattare skulle ta sig en liten semestertripp till Frankrike för att besöka och studera sitt utopia, men icke. De ville inte genomföra en sådan resa.

Det var ett kompakt motstånd där sju ledamöter tog striden för att slippa besöka mångkulturens mecka. Det fick mig att undra, kan dessa debattörer ha något emot den mångkultur de själva förespråkar? Mja inte omöjligt och tanken fick ny kraft när jag tog reda på om dessa debattörer bor som de bygger stad åt andra?

Det visade sig att det bara var en debattör som lever i ett område som får klassas som mer mångkulturellt än andra. Resterande debattörer bor på fina centrala adresser alternativt i lantlig miljö en bit utanför stan.

Det är alltså så att mångkulturens fanbärare har valt bort den mångkultur man själv hyllar som drömmarnas rike ifrån talarstolen.
Konstigt, eftersom jag sitter i kommunfastigheters styrelse så vet jag ju att det finns lediga hyreslägenheter i dessa fantastiska mångkulturella områden, varför spendera dyra pengar på hus och bostadsrätter när man för en spottstyver kan bo i paradiset?

Oj där ägde jag visst igen!

Nedan ett klipp från en av de 751 klassifierade Sensitive urban zones som finns i Frankrike!

Jag fick rösta för första gången i de allmänna valen år 2002 och debuterade kaxigt nog som 18-åring med att rösta på mig själv i kommunalvalet, dock utan utdelning i mandat. Varken några riksdagsmandat eller kommunala mandat blev det då.

Även om det kommunala genombrottet kom 2006 då jag blev invald som första Sverigedemokrat i Eskilstuna kommunfullmäktige så var det riksdagen för partiets del jag hade hoppats på sedan första gången mina SD-märkta valsedlar med stolthet stoppades ned i röstlådan.

Det är med värme i hjärtat som jag minns tillbaka till de första valrörelserna jag engagerade mig i. Kyrkovalet 2001 och de allmänna valen 2002 när man efteråt med häpnande fascination kollade röststatistiken på val.se. Sex röster i Näshulta genererade efter kyrkovalet 2001 i en halvsida i lokalpressen där en förvånad och beklämd präst fick uttala sig.

2002 räknade jag rösterna valkrets för valkrets, totalt 677 röster (1,5%) i kommunen och i valkretsen där jag vuxit upp i och delat ut valmaterial om kvällarna och nätterna fick vi hela 18 röster, åtta år senare fick vi i samma valkrets 101 röster men då var 18 röster väldigt stort.

Resan mellan 2002-års 1,5% och 2010-års 9,6% har med blicken i backspegeln gått väldigt fort och jag har haft otroligt kul i och med partiet. Jag har träffat väldigt många och olika människor, många härliga och en del besvärliga. Allt är idag bara roliga minnen.

För precis ett år sedan idag avslutades min tredje valrörelse i de allmänna valen och jag kunde utmattat konstatera att det för min del blev tredje gången gillt, nu passerade vi äntligen 4%-spärren. Sverigedemokraterna skulle nu finnas i Sveriges riksdag de kommande 4 åren. Och i min hemkommun blev vi det tredje största partiet.
Vi har tillsammans varit med om att skriva svensk politisk historia.

Från dig som röstade på oss för första gången till dig som hjälpte till att dela ut flygblad i det där hyreshuset för 10 år sedan.
Du som fick hålla masken och i hemlighet följa ditt hjärta till dig som var med vid torgmötet då vår ljudanläggning sprakade så taket på runda kiosken dallrade.
Du som hjälpte till att dela ut valsedlar till samtliga vallokaler till dig som var med och packade valsedelsutskicket till samtliga hushåll i Sörmland för hand.

Ingen av oss är obetydlig i sammanhanget, vi alla har varit en del av det som skulle komma att bli vårt nationella genombrott. Ett stort och varmt tack ska ni alla ha och jag hoppas att ni blir nöjda med vårt arbete. 19:e september 2010 vi minns dig för alltid och som om det var igår.

När jag vaknar i morse och går igenom facebookuppdateringar så möts jag av en bild som väcker både oro och minnen.

Bilden visar ett hot genom en lapp som är fasthäftat till en av våra kanske mest drivande politikers ytterdörr. Till det så har även stenar kastats in genom fönsterrutor och som avsändare på lappen står "AFA (antifascistisk aktion) Eskilstuna" under "vi vet vart ni bor".

Hoten är tyvärr ingen ny företeelse varken i Sverige eller här i Eskilstuna. Oron kretsar givetvis främst kring Therese Borg, det är svårt att inte ta en attack mot sitt eget hem väldigt personligt. Känslan och maktlösheten i att ha så fega gärningsmän mot sig är jag tyvärr bekant med och där väcker attentatet minnen.

För tre år sedan möttes jag upp en morgon av att några hade vandaliserat min bil med samma avsändare och bara det höll mig sömnlös i flera nätter.

Förmodligen är det maktlöshet som även dessa förvirrade gärningsmän upplever.

Gärningsmännen lever i en helt egen värld där de själva eller andra målat upp en falsk bild som blivit deras verklighet, en bild av en värld där det finns en växande ondska som deras egna politiska värderingar i sig inte kan besegra. Ondskan i deras värld är så farlig så att den måste bekämpas med alla till buds stående medel. Det är ur en sådan sinneskarusell som demokratin sätts åt sidan och fascismen föds.

För oss andra, demokrater, är det just dessa som utgör hotet och det är viktigt att vi visar att demokratin inte är förhandlingsbar. I stödet för demokratin finns inga gränsdragningar mellan partier, ett av sätten att minimera fascisternas spelutrymme är genom att just visa detta i ord och i handling. Här väntar givetvis ett ansvar från andra politiska ledare lokalt framöver.

Att hoppas på att gärningsmännen grips kan vara att hoppas på för mycket. Tyvärr. Men jag hoppas att dessa individer med tiden inser vilka det är som är farliga för de demokratiska värderingarna och jag hoppas att de väljer att kliva in i den verklighet där det är dem som utövar våld och hot mot andra som definieras som fascister. Men att bara namnge sig som en ”antifascistisk aktion” för att sedan egna sig åt fascistiska metoder talar dock för att kampen att bryta sig loss från sinnesförvirringen kan ta sin tid.

Under den tiden ska vi demokrater inte låta oss tystas. Attentatet tynger men kommer inte skada demokratin nämnvärt, i bästa fall kan det kanske komma något gott ur händelsen. Andra partier som hittills, nästintill förnekat förekomsten av vänsterextremism kanske vaknar till och sluter upp bakom viktiga åtgärder som de hittills tyckt varit helt onödiga.

Slutligen så hoppas jag att vi slipper vakna till fler bilder av hot, våld och terror och att Therese som är rätt hårdhudad inte låter händelsen bli ett plågande minne och att hon kan somna utan oro i kroppen för det förtjänar du.

Ett väldigt hett samtalsämne bland riksdagspartier och övrig media just nu är hotet från radikala islamister och den attack som Sverige nu utsatts för. Något som var lika hett för ungefär ett år sedan var just fördömandet av Jimmie Åkessons påstående att Islam skulle kunna utgöra ett hot mot Sverige. Sannolikheten med en svensk självmordsbombare var ju så liten att det inte ens hade hänt, tyckte etablissemanget lite självbelåtet och trixade med Åkessons fakta till sin egen favör.

Vi ska inte låta oss påverkas av terrorism, heter det, men en välkommen påverkan får väl ändå vara etablissemangets uppvaknande från sitt förnekelsestadium.
Sverigedemokraterna föreslog en extra riksdagsdebatt efter terrordådet och rent reflexmässigt gick Socialdemokraterna och Moderaterna ut och ratade förslaget och började svamla något om ökad främlingsfientlighet, sen tänkte man efter den här gången.

Det lilla förnuft som finns kvar i de gamla partierna tog överhand och omprövade PK-reflexen. Nu blir det en riksdagsdebatt om våldsbejakande islamistisk extremism, vem kunde tro det för ett år sedan.

Vi Svenskar är ett kreativt folk och om etablissemanget nu tillåter en öppen debatt i ämnet så kommer vi säkerligen hitta effektiva sätt att skydda oss mot det nya hotet, det som Jimmie Åkesson tog upp för 13 månader sedan i Aftonbladet. En förvisso helt ogenomtänkt idé är att använda hesa fredrik i de fall man kan bekräfta en sanningshalt i ett föranmält dåd.

Ett annat mer genomtänkt förslag är att driva igenom Sverigedemokraternas invandringspolitik så kanske vi inte behöver tänka på skyddsåtgärder i lika stor utsträckning framöver. Förebyggande åtgärder är den bästa åtgärden.