Igår behandlades min motion om att sända en politisk delegation från Eskilstuna kommun till ett Franskt "Sensitive urban zone". Syftet var att hämta hem viktiga erfarenheter om hur Frankrike hanterar de problem som uppstår i ett mångkulturellt samhälle så att Eskilstuna antingen kan beredas inför problemen alternativt ändra politisk inriktning.


Områden som klassificeras som "Sensetive urbans zones" i Frankrike är områden där mångkulturen utvecklats i full blom vilket innebär att det finns starka vitt skilda kulturer som tagit plats i samma ort.
Detta har inneburit stora problem för bl.a. franska myndigheter som har uppdrag i områden där fransk kultur anses vara underlägsen och där vita numera går in på egen risk.
Poliser kan jagas ut ur områden med tårgas och basebollträn för att invånarna inte anser att franska myndigheter ska ha något att säga till om i deras områden.
Skulle en polis sätta sig upp mot hotelserna och göra ingripanden så skulle sannolikt kravaller uppstå.

Det finns idag sju partier i Eskilstuna kommunfullmäktige som strävar efter att Eskilstuna ska bli en mångkulturell stad där vitt skilda kulturer från samhällets sida ska uppmuntras att ta plats och växa.

Idag kan vi se tydliga tecken på att många svenska städer rör sig mot en fransk klassificering av vad ett "Sensitive urban zone" är och Eskilstuna är inget undantag med en växande segregation och följande motsättningar. Därför ville jag att våra ledande beslutsfattare skulle ta sig en liten semestertripp till Frankrike för att besöka och studera sitt utopia, men icke. De ville inte genomföra en sådan resa.

Det var ett kompakt motstånd där sju ledamöter tog striden för att slippa besöka mångkulturens mecka. Det fick mig att undra, kan dessa debattörer ha något emot den mångkultur de själva förespråkar? Mja inte omöjligt och tanken fick ny kraft när jag tog reda på om dessa debattörer bor som de bygger stad åt andra?

Det visade sig att det bara var en debattör som lever i ett område som får klassas som mer mångkulturellt än andra. Resterande debattörer bor på fina centrala adresser alternativt i lantlig miljö en bit utanför stan.

Det är alltså så att mångkulturens fanbärare har valt bort den mångkultur man själv hyllar som drömmarnas rike ifrån talarstolen.
Konstigt, eftersom jag sitter i kommunfastigheters styrelse så vet jag ju att det finns lediga hyreslägenheter i dessa fantastiska mångkulturella områden, varför spendera dyra pengar på hus och bostadsrätter när man för en spottstyver kan bo i paradiset?

 

Oj där ägde jag visst igen!

 

Nedan ett klipp från en av de 751 klassifierade Sensitive urban zones som finns i Frankrike!



Jag fick rösta för första gången i de allmänna valen år 2002 och debuterade kaxigt nog som 18-åring med att rösta på mig själv i kommunalvalet, dock utan utdelning i mandat. Varken några riksdagsmandat eller kommunala mandat blev det då.

Även om det kommunala genombrottet kom 2006 då jag blev invald som första Sverigedemokrat i Eskilstuna kommunfullmäktige så var det riksdagen för partiets del jag hade hoppats på sedan första gången mina SD-märkta valsedlar med stolthet stoppades ned i röstlådan.

Det är med värme i hjärtat som jag minns tillbaka till de första valrörelserna jag engagerade mig i. Kyrkovalet 2001 och de allmänna valen 2002 när man efteråt med häpnande fascination kollade röststatistiken på val.se. Sex röster i Näshulta genererade efter kyrkovalet 2001 i en halvsida i lokalpressen där en förvånad och beklämd präst fick uttala sig.

2002 räknade jag rösterna valkrets för valkrets, totalt 677 röster (1,5%) i kommunen och i valkretsen där jag vuxit upp i och delat ut valmaterial om kvällarna och nätterna fick vi hela 18 röster, åtta år senare fick vi i samma valkrets 101 röster men då var 18 röster väldigt stort.

Resan mellan 2002-års 1,5% och 2010-års 9,6% har med blicken i backspegeln gått väldigt fort och jag har haft otroligt kul i och med partiet. Jag har träffat väldigt många och olika människor, många härliga och en del besvärliga. Allt är idag bara roliga minnen.

För precis ett år sedan idag avslutades min tredje valrörelse i de allmänna valen och jag kunde utmattat konstatera att det för min del blev tredje gången gillt, nu passerade vi äntligen 4%-spärren. Sverigedemokraterna skulle nu finnas i Sveriges riksdag de kommande 4 åren. Och i min hemkommun blev vi det tredje största partiet.
Vi har tillsammans varit med om att skriva svensk politisk historia.

Från dig som röstade på oss för första gången till dig som hjälpte till att dela ut flygblad i det där hyreshuset för 10 år sedan.
Du som fick hålla masken och i hemlighet följa ditt hjärta till dig som var med vid torgmötet då vår ljudanläggning sprakade så taket på runda kiosken dallrade.
Du som hjälpte till att dela ut valsedlar till samtliga vallokaler till dig som var med och packade valsedelsutskicket till samtliga hushåll i Sörmland för hand.

Ingen av oss är obetydlig i sammanhanget, vi alla har varit en del av det som skulle komma att bli vårt nationella genombrott. Ett stort och varmt tack ska ni alla ha och jag hoppas att ni blir nöjda med vårt arbete. 19:e september 2010 vi minns dig för alltid och som om det var igår.