Nivån av besvikelse kring svensk flyktingpolitik fortsätter att slå nya rekord år efter år. Beslutet att per automatik bevilja permanenta uppehållstillstånd i för utlänningar som anger att man är flykting från Syrien är det senaste i raden av dumdristiga beslut om man från början avsett att hjälpa fler flyktingar.
Eftersom det är så att vi i Sverige har en väldigt hög levnadstandard jämfört med Syrien och omkringliggande länder så är det givetvis mer kostsamt att erbjuda ett uppehålla i Sverige än i Syrien och dess närområde. Att de kostnader som uppstår för flyktinghjälp i Sverige blir till avdrag från den hjälp som vi riktar till hjälp på plats resulterar i att ett ökat flyktingmottagande i Sverige dramatiskt försämrar förutsättningarna för att hjälpa de stora flertalet flyktingar i världen.
Regeringens egentliga motiv kan man givetvis spekulera i. Det är klart att om mer biståndspengar stannar kvar i Sverige kan det ha kortisktigt gynsamma effekter på Svensk ekonomi. Att det sedan är pengar som försvinner från flyktinghjälp är väl en konsekvens som Alliansen kan leva med, speciellt då väldigt få ifrågasätter rimligheten i prioriteringen.
Jag fick chansen, under min korta vistelsetid som vikarierande ledamot i Sveriges riksdag, att fråga biståndsministern om just detta. Hon bekräftade att man inte avsåg att prioritera vårt bistånd efter principen om att hjälpa flest flyktingar.
Uppfriskande nog har jag för första gången snubblat över en debattartikel där någon, icke SD:are, börjar ställa frågor i likhet med hur SD ifrågasatt svensk flyktingpolitik. Erik Hörstadius radar upp ett antal intressanta frågeställningar som jag hoppas kommer vara en del av kommande valrörelse. Svensk flyktingpolitik får inte förlora fokus på flyktinghjälpen, jag tänker iaf inte låta Alliansen komma undan i den här frågan.
Kommentera