Att Socialdemokrater ägnar mycket tid åt att kräkas över Sverigedemokraterna är inget nytt. Paret Wågström i Eskilstuna har varit några som tagit till sig uppgiften att hetsa upp stämningen mot SD genom sitt bloggande.

I Senaste inlägget är Ann-Sofie Wågström riktigt glad. Skrattar bäst som skrattar sist lyder rubriken på hennes senaste inlägg, man anar vissa bittra undertoner från valnatten redan där. Det handlar om att fyra Sverigedemokrater på kort tid valt att lämna sina uppdrag i fullmäktige, ett faktum som faktiskt inte alls är speciellt roligt.

En sann demokrat ser fördelarna med en representativ demokrati som så pass övervägande att man knappast roas över att en politisk opposition inte lyckas företräda sina väljare i olika parlament.

Anledningarna till avhoppen varierar men jag kan personligen intyga att rädsla för repressalier i olika former varit en vanlig förekommande anledning till att man från början inte velat ta klivet och kandidera. Att det är socialt stigmatiserande att vara offentlig Sverigedemokrat är ett faktum som paret Wågström varit delaktiga i att upprätthålla genom sitt bloggande.

Om man tittar sig om runt i världen så är inte Ann-Sofie Wågström den enda röda politikern som skrattar över att den politiska oppositionen har problem att verka. Jag skulle dock inte känna mig speciellt stolt över att tillhöra det sällskapet. Men sen är jag också till skillnad från Socialdemokraterna väldigt förälskad i tanken på Sverige som en trygg demokrati.

 

 

Kommentera

Publiceras ej