Vi har oundvikligen haft en utveckling i Sverige som lett till att vi idag tvingas förhållas till en stor osäkerhet kring när nästa terrordåd ska ske. Igår smällde det för första gången i Sverige.
Vi lever i ett splittrat land. Segregationen har inte bara en ekonomisk dimension, vi har haft en trend där vi på en kulturell nivå lever allt mer segregerat.
Olika värdesystem smälter inte samman utan cementeras i en allt större distans från varandra och ett allt tydligare vi och dem-samhälle har uppstått.
Som politiker har jag svårt att inte känna ett extra stort ansvar när våra egna invånare använder terrorism som medel för att markera sitt förakt mot det land vi lever i.
Jag vill inte påstå att vi genom politiska initiativ kunde ha undvikit vad som hände i Stockholm igår. Terrorism är ett globalt fenomen och alla demokratier är genom sin existens en potentiell måltavla för den terror som skyr den.
Men om politik är att vilja, som Palme sa, så måste vi som politiker vilja motverka grogrunden för det som kan komma att sluta i bombdåd.
Vi måste tillåta en allt mer öppen debatt, speciellt kring islam och mångkultur med tanke på gårdagens motiv. Det har bubblat i våra starkt segregerade förorter under en allt för stor tystnad eller alternativt enkelriktad debatt. Vi som har försökt driva igång debatter kring mångkultur och islam blev nog inte lika förvånade igår som många andra även om vår sorg säkerligen är lika gemensam.
Låt oss nu enas kring det som är viktigt. Nämligen att vi inte har förlorat vår frihet förrän vi gett upp den. Låt oss vara ännu mer öppna och mottagliga för nya infallsvinklar i den politiska debatten för att få fler verktyg till att försvara vårt älskade land som en fri och demokratisk nation.
Kommentera